Terrorattacken mot satirtidningen Charlie Hebdo, en stipendieresa till Aix-en-Provence och en himla massa tågstrul. Det var våren. I somras hade jag det gott Lissabon och i Sverige var det inget vidare sommarväder. Samtidigt som 2015 ser ut att bli det varmaste året på jorden sedan mätningarna startade för över hundra år sedan.
Jag har jobbat, ätit, sovit och hunnit med en del nöjen däremellan. Helt enkelt haft det ganska bra på det stora hela. Precis som varje år.
Men förutom terrordåden i Paris är nog det starkaste minnet från det här året bilden på 3-årige Alan Kurdi död på en strand i Grekland efter flykten över Medelhavet. Och flyktingströmmarna genom Europa, och hur Europas ledare har gjort allt de kan för att mota bort dem. Att hantera en kris genom att inte hantera den alls. Politiskt haveri.
Jag vet att det låter naivt men får jag önska mig något inför 2016 så är det fred på jorden och att alla börjar visa mer solidaritet med varandra. Att alla öppnar sina hjärtan för människor i nöd och börjar ta hand om vår planet.