Jag ligger blick stilla och lyssnar efter nya ljud. Jag andas knappt. Vid det här laget är jag övertygad, det är någon i lägenheten. Det måste vara så. Vad annars skulle ha orsakat smällen?
Jag funderar om jag ska ringa 112 men så slår det mig att jag fortfarande inte har stängt av knappljudet på min telefon och då är det ju kört. Då kommer inkräktaren att höra mig. Sedan funderar jag på vad jag egentligen skulle säga till larmcentralen. "Jag vaknade av en smäll och nu tror jag att det är någon här inne". Det är ju inte som att de svarar: "Tror du det? Vi skickar någon direkt".
Nej, att tro att någon är i lägenheten räcker inte, jag måste se efter. Sakta smyger jag ur mitt sovrum och då ser jag det. På golvet nedanför brevinkastet ligger en DN. Då minns jag att jag tackat ja till en prenumeration och jag minns också att det var precis så här sist jag hade tidningen. Varje natt, för en stund, var jag helt övertygad om att det nu var kört. Ser fram emot morgonläsningen, om jag överlever leveranschocken det vill säga.