Frågorna och uppmaningarna känns igen från anställningsintervjuer eller må bra-föreläsningar. Men så börjar man gräva i det där med goda sidor och talangfullhet och plötsligt poppar allt det där som inte är så himla briljant fram. Jag är till exempel asdålig på att pruta, lär mig aldrig att göra riktiga armhävningar och skjuter gärna upp saker och ting någon timme, eller två, eller tre dagar...
Och så blir jag ofta lite avis på andra som lyckas, särskilt om det handlar om sådant som jag kanske vill men liksom inte fixar. På de där som plötsligt blir jättebra på att springa eller startar eget och tror på sin kunskap.
Nej, nej, nu ska ni inte tro att jag är missunnsam, det vill jag verkligen inte påstå. Helt enkelt lite lagom avundsjuk bara, på alla möjliga som tar steget ut och satsar på sina talanger och färdigheter. Någonstans inspirerar det ju, att fortsätta sin egen bana – som en skön dröm eller att faktiskt våga satsa.
Men vad skulle jag ta klivet fram i? Presentera mig som "The talented Mrs Saucemaker"? Bra företagsnamn där, Jenny! Och jag är faktiskt jäkligt bra på att göra sås: brunsås, rödvinssås, ostsås, senapssås, äggsås eller mina alldeles egna specialsåser. Hm...
I lördags gjorde jag sås till köttbullar. Smör, lite mjöl och en massa grädde, lite fond. Vispa, vispa. Men vad gul såsen blir. Den klumpar sig förfärligt. Luktar väldigt sött här. Då gör jag upptäckten! Och jag undrar fortfarande: Hur fan kan ett företag göra en förpackning med färdig vaniljsås likadan som en förpackning med matlagningsgrädde. Det är tamejtusan inte såsmästarens fel att köttbullarna närapå fick samsas med dessertfluff. Nåja, bryt ihop och kom igen! Men någon "Talented Mrs Saucemaker" blir det i alla fall inte av mig.