Det låg en skivbutik i hörnet Hospitalsgatan-Storgatan i Strängnäs när jag var liten. Cd-skivorna stod i bokstavsordning, sen fanns det ett fack för nyheter. Varje vecka var jag inne för att kolla om det släppts några nya album. I den här affären fick du även provlyssna. Du ville inte lägga 149 kronor på något du inte hade en aning om hur det skulle låta.
Jag köpte min första skiva 1989 i den butiken. Konvolutet bestod av blixtar runt en elektrisk stol. När jag lyssnade öppnade sig en ny värld. Metallicas album "Ride the Lightning" var allt jag inte var. Tuff och hård.
Jag fattade ingenting av låttexterna, men musiken gav mig en inre styrka jag aldrig tidigare upplevt och blev starten till ett inre driv.
Det var Metallica som fick mig att börja med enkel html-kodning. Jag ville skapa Sveriges bästa hemsida för att hylla bandet. Hade jag inte tidigt fått intresset för webb kanske jag inte varit sajtchef i dag. Bandet var också orsaken till att jag började spela gitarr. Kanske gjorde min naiva förhoppning om att det skulle locka tjejer saken ännu viktigare.
Jag slog redan som 10-åring fast att "Nothing Else Matters" ska spelas på min begravning, så stark var känslan. Och när jag 1993 fick följa med min kusin till Stockholms stadion för att se bandet live insåg jag att det här var en kraft som alltid skulle stötta mig. När jag var svag och retad i skolan kunde jag gå hem och lyssna på Metallica för att få ny kraft. När jag var bäst i fotbollslaget och hade gjort fyra mål kunde jag lyssna på Metallica för att förstärka glädjen. I dag när en stor nyhetsdag väntar på redaktionen lyssnar jag på Metallica på väg till jobbet för att få upp adrenalinet och kunna prestera bättre. När jag haft en dålig dag lyssnar jag på samma band för att få ny styrka.
I fredags släppte Metallica en ny skiva, de har inte låtit lika bra sen "Black album" 1991.
Jag var på en middag med mina vänner för några veckor sen. På samma sätt som gemenskapen till ett band fick oss att sitta på pojkrummet i timmar för att öva på "Creeping Death" står vi nu i vardagsrummet som 35-åriga småbarnsföräldrar och lyssnar till den nya låten "Moth Into Flame". Vi headbangar och spelar luftgitarr.
Jag fick ont i nacken tre dagar efteråt.
Rätt larvigt, eller hur?
Men för att citera en låt:
So what.