Det är fredag kväll. Jag och familjen åker långsamt genom den mörka skogen på väg till barnens mormor och morfar. Det är halt på vägen, mycket snö dessutom.
Barnen skrattar i baksätet. Sonen har sjungit samma Pippi-sång tio gånger nu, dottern spelar på surfplattan.
Plötsligt möts vi av en vit Audi som i vansinnig fart rusar fram längs den lilla skogsvägen. Föraren får sladd i en kurva, och kommer över på fel sida av vägen.
Strålkastarna bländar mig. Jag hinner tänka att livet är över.
Min fru lyckas blixtsnabbt föra ut bilen mot skogen, vi kör nästan ner i ett stort dike. Allt är över på någon sekund.
Hjärtat slår våldsamt fort. Vi klarade det. Överlevde.
Jag tittar bakåt och ser den vita Audin fortsätta iväg i mörkret som om inget har hänt. Föraren kör lika fort.
Barnen frågar vad som hände, de förstår inte vad som precis var på väg att ske.
Vem är du som riskerar att döda andra för att du gillar att köra fort i halkan? Okej om det bara handlade om ditt liv, det står dig fritt att avgöra vilka risker du vill ta.
Men blanda inte in min familj.
Vårt möte i skogen kunde lika gärna slutat med en frontalkrock. Jag, min fru och våra två barn kunde ha suttit blodiga i ett vrak och skrikit av smärta. I värsta fall hade vi suttit fastklämda och varit helt tysta.
Hade det varit värt att känna den där fartkänslan då?
Mellan 250-300 personer dör i trafiken varje år, trafikolyckor kommer alltid inträffa.
Men låt oss slippa dödsoffer för att du är egoistisk i trafiken.