Hur vet man egentligen vad som är bra eller gott i moralisk mening? Vad är ett bra handlande, en bra inställning i relation till våra medmänniskor?
I sin bok "Om Tolerans" ger den amerikanske filosofen Michael Walzer ett enkelt om än inte heltäckande svar på den frågan: den som bryter mot god moral känner ofta ett behov av att försvara sin ståndpunkt.
Som i flyktingfrågan. Om du som enskild individ skulle stå vid en strand och se en överfull flyktingbåt med utmattade kvinnor och barn ombord närma sig land, då skulle du antagligen känna ett instinktivt behov av att hjälpa dem. Det är den moraliskt försvarbara tanken, det moraliskt försvarbara handlandet.
Den som väljer att vända ryggen åt flyktingarna och lämna stranden måste både inför sig själv och andra försvara sitt handlande.
Samma sak gäller på en mer övergripande nivå. När politiska företrädare ska försvara den nya flyktingpolitiken och uppgörelsen med Turkiet handlar svaren sällan om flyktingarnas behov eller vår moraliska plikt att hjälpa. Svaren flyttar över till praktiska frågor, mottagarkapacitet, detaljer i avtalet med den allt mer diktatoriske Erdogan eller andra saker som kan vara viktiga i ett bredare resonemang, men inte just i den grundläggande moraliska frågan.
Ett annat vanligt sätt att enkelt spåra moralen i ett uttalande eller en politik är att kontrollera om den som företräder en åsikt står för vad den faktiskt är. Demokrati är ett bra exempel, eller kanske snarare bristen på demokrati.
När Vladimir Putin ska motivera de demokratiska inskränkningarna i Ryssland gör han det inte med argumentet att demokrati är dåligt. Han säger att den västerländska varianten av demokrati inte är tillämpbar på Ryssland, eller att de organisationer i det civila samhället som får sina rättigheter inskränkta egentligen inte är frivilligorganisationer utan agenter för främmande makter.
Ett mera näraliggande exempel är diskussionen om feminism. Ibland hör man formuleringen att feminism är nog bra, men det har gått för långt. Man vet att det moraliskt rimliga, eller i alla fall accepterade är att män och kvinnor ska ha lika rättigheter, och den som inte gillar arbetet för lika rättigheter måste ändå ställa sig bakom den principen. Invändningen kommer som en bisats.
Det finns förstås en hel massa invändningar mot en så här enkel förklaring av ordet moral. Framför allt bygger det på tanken att vi människor i grunden bär med oss en spontan känsla för rätt och fel, och den saken kan man nog inte vara helt säker på. Bilder från massakrer och folkmord runtom i världen antyder att det finns lägen då det spontant goda ersätts av något annat.
Men som en snabb moralisk termometer fungerar det faktiskt ganska bra.
När någon som ska förklara sitt handlande snärjer in sig i bortförklaringar eller byter ämne är det dags att skärpa våra tankar och lyssna på vad hen egentligen säger.