I vanliga fall brukar inte höstdepressionen drabba mig, men den gångna hösten var ett undantag. Att börja studera på högskola i Stockholm var en stor omställning. Cykelresor byttes mot tågresor. Det varma klimatet blev kallare. Fridfullheten byttes mot en stressad själ. Förändringarna var många och värst var det i november när mörkret gjorde sig påmint.
I början på det här året kom vändningen. En vändning som på bara några veckor skapat en välbehövlig förändring. Några minuters längre solljus på dagarna kan tydligen göra stor skillnad. Vetskapen att vi går mot ännu ljusare tider skapar också det ett leende på läpparna. Vissa hävdar att burken med D-vitamin gör skillnad. Eftersom jag aldrig testat på det någon längre period ska jag inte uttala mig om det. Kanske är det värt ett försök inför nästkommande höst.
Som jag skrivit tidigare så älskar jag vintern och mörkret på många olika sätt. Det skapar en mysig stämning och en fridfullhet. Samtidigt skulle jag inte klaga om det var 25 grader varmt, strålande sol och glassväder. Den dagen kommer väl den också.