Det är ju sisådär 40 år sedan som det begav sig, när punken kom till stan för att erövra en yngre och på ny musik törstande skara tonåringar.
Och jag var en av dessa. Spelningar varje veckoslut på Errols i Göteborg, eller på någon av fritidsgårdarna runt om i stan, eller möjligen på gamla proggfästet Sprängkullen.
Att stå nära scenen, eller snarare allra närmast scenen på små klubbar har sin fördelar. Man får ögonkontakt med musikerna och kan på så sätt ha en ordlös kommunikation.
Men, kom jag på och mindes alltför tydligt, det har en stor nackdel. Det får en att utbyta hela ens ordförråd till två enkla bokstäver som upprepas gång på gång, och alltid utan önskvärt resultat.
De två bokstäverna bildar ordet VA?
Och det är ju synd att man inte kan snacka med gamla punkbekanta som man inte sett på sådär 35 år. Jag och Blomman försökte verkligen få fram något som den andre hörde, men som sagt det blev en ytterligt skral kommunikation. Plägar ju bli så när den ene bara säger VA? hela tiden.
Det här med att gå på klubb och lyssna på musik är ju inget som jag gör speciellt ofta nuförtiden. Med ålderns rätt och med bekvämlighetsfaktor 100 procent, blir det snarare soffan och glo på TV. Eller lyssna på de gamla hjältarna på Spotify.
Vinylsinglarna betingar rent generellt i dag ett sådant värde att man baske mig inte borde ha råd att riskera att man repar skivan eller på annat sätt förstör det ökande värdet.
Punksinglar som trycktes i kanske 500 ex av bandet självt var på den enda sättet att ge ut en platta på. Så värdet baseras på att det finns få skivor i omlopp. Och många har nog förstörts under åren.
Det kan synas lätt ironiskt att tanken som var att alla som ville skulle kunna spela, hur illa det än lät, och att ge ut en singel var också liksom en del av grejen.
I dag finns det en stor marknad på Tradera där singlar bjudes ut på auktioner och ju mer sällsynt desto dyrare att köpa för att komplettera sin samling. Då kostade de tio kronor, nu kan man på vissa lägga till både en och två nollor till. Och i några fall kan man lägga till ytterligare en nolla. Mina är inte värda speciellt mycket kan jag tillägga.
Punkens attityd finns kvar kan jag konstatera efter konserten i fredagskväll. Vi är bara rejält mycket äldre och hoppar upp och ner bra mycket mindre. Men lika döv blir man fortfarande i alla fall. Alltid något...