Jag släpar mig upp, skakar liv i min äldsta dotter och skyndar mig att sätta på kaffet, jag måste dricka kaffe för att klara det här.
Efter fem hårda arbetsdagar hägrar fredagskvällens mys och sovmorgonen på lördag och söndag.
Men inte denna helg. Redan tjugo minuter över sju sitter jag i bilen på väg till Hölöhallen där min äldsta ska spela innebandymatch.
Det är inte min önskemorgon precis, jag som älskar att sova länge när jag kan. Inte hjälper det att hösten gör morgontimmarna mörka och kalla.
Men med en kopp kaffe i kroppen och trevlig ressällskap i bilen lättar min sinnesstämning ju närmare Hölö vi kommer. Min dotter kvittar med sina lagkamrater, de spelar och har kul och vi föräldrar, för vi är fler som tvingats upp denna lördagsmorgon, förvandlas till en entusiastisk hejarklack.
Det blir en fin förmiddag och snart sitter vi i bilen på väg hem igen.
Och helt plötsligt har jag en hel lång ledig dag framför mig.