Att se dem göra sina första försök att styra händer, att gå, cykla och bemästra bokstävernas värld är förunderligt och en källa till djup glädje.
Ett sådant ögonblick fick jag uppleva i helgen.
Vår yngsta är inte av samma sort som sina storasystrar. Han har inte bråttom in i nya saker och tycker att dagarna hemma med mamma är de allra bästa.
Men sedan terminsstarten har något hänt. Lek med kompisar, gärna hemma hos dem, har blivit mer och mer intressant. När han slog upp sina ljusblå i lördags morse var hans första fråga om han fick sova över hos en av sina förskolekompisar.
Mycket skeptiskt till hur det hela skulle gå överlämnade jag honom hemma hos kompisen samma lördagseftermiddag. Några små rapporter via sms nådde oss under kvällen från kompisen mamma men sedan blev det tyst.
Först framåt lunch på söndagen kom han hem, minst en decimeter längre och mycket stolt – efter att ha sovit borta för första gången.