Det finns två lokala lag som jag följer kontinuerligt vintertid – Åker/Strängnäs HC och Strängnäs IBK.
Medan hockeylaget säkert lyckats sämre än vad många hoppats är innebandygänget en desto gladare överraskning.
Å/S såg i början av höstsäsongen ut att ha något stort på gång. Laget gick nästan fram som den berömda ångvälten i division 1 C (som anses vara sämre än "Stockholmsettan").
Men i månadsskiftet oktober–november hände någonting.
Stefan Gråhns stack söderut (hamnade via Ljungby och elitlaget Växjö i Karlskrona) plus att Tony Lagerström råkade ut för ett benbrott i handen.
Sedan dess har Å/S inte varit sig likt. Laget har förlorat mer än vad det vunnit. Starten på Allettan är en mardröm.
Jag är dock inte helt förvånad. Att bryta en negativ trend är aldrig särskilt enkelt och kan inte göras på beställning. Att fixa det mot bättre motstånd (Nyköping, Hudiksvall och Huddinge och så vidare) måste vara ännu svårare.
Tidigare har Åkers problem varit att laget läckt för mycket. Nu är det målskyttet som fallerar. Å/S har faktiskt inte en enda spelare på topp-25 i poängligan. När Blid och hans kedjekompisar Nilsson/Lagerström inte klarat av att kliva fram har dessvärre ingen annan gjort det heller.
I kväll väntar Enköping på bortais och ska Å/S knipa en av de fyra playoff-platserna bör nog laget plocka närmare 20 poäng på de resterande åtta omgångarna. Förmodligen ett så kallat "mission impossible".
Tongångarna lär vara betydligt positivare hos Strängnäs IBK. Nykomlingen fortsätter att plocka poäng och har bara gått lottlös från tre matcher i division 1. Nu finns en jättechans att nå playoff. Laget ligger fyra, och en lucka till Linköping och Onyx som jagar SIBK.
Närmast har Strängnäs besök av bottengängen Trosa Edanö (nollpoängare) och Mjölby. Då är det inte annat än sex poäng som gäller. För sen väntar en minst sagt tuff avslutning med fyra bortamatcher i svit.
Förmodligen avgörs väldigt mycket den 22 februari när SIBK gästar Onyx.