Plötsligt delade Oxenstierna det gamla landskapet Sörmland i två halvor.
Sörmlänningarna på halvön Södertörn blev medborgare i Stockholms län, men var ändå sörmlänningar av börd.
325 år senare började jag i skolan i Björnlunda, mitt i Sörmland. När vi läste geografi fick vi lära oss att Södertälje, Nacka, Nynäshamn och till och med Stockholm var städer i Sörmland. Gränsen till Uppland gick tvärs genom Gamla Stan, gränsmärket kvar på en husvägg ännu i dag på Prästgatan.
När jag som 12-åring flyttade till Nyköping kändes det stort. Det här var residensstaden, här bodde landshövding Ossian Sehlstedt i residenset vid Stora torget, det kändes viktigt.
Genom åren har jag vidgat mina vyer, bott nästan tio år i Vasastan i Stockholm, tre år i Åre och två år i Norrköping, men alltid återvänt till mitt Sörmland.
Snart ska jag kanske bli medborgare i Svealandsregionen, lite svårt att ta in faktiskt.
Västerås, har jag besökt kanske fem gånger, Örebro lika många och Falun har jag passerat liksom Uppsala och Gävle.
Men om 300 år är vi kanske alla svealänningar och Svealand vår gemensamma hembygd.