Det pratas och skrivs en hel del om den annalkande tidningsdöden i allsköns forum nu för tiden, men faktum är att Eskilstuna-Kuriren har legat tämligen stabilt kring 29 000 prenumeranter i rätt många år nu.
Tjugoniotusen människor hämtar alltså in den här tidningen sex morgnar i veckan och jag råkar känna till att vissa av er stoppar ner den i grannens brevlåda efter läsningen vilket betyder att det är ett stort antal fler som tar del av densamma.
Det är imponerande.
Samtidigt tyder det på att det fortfarande finns ett hyggligt förtroende för "gammelmedia" ute i de sörmländska stugorna och jag vet att tidningen är en oerhört viktig del i mångas morgonrutiner – inte minst bland våra äldre läsare.
Det känns naturligtvis bra att ni gillar oss, men det är ingenting mot vad vi gillar er – för oss är ni rent av livsviktiga då er lojalitet de facto betyder att vi får både mat på faten och en slant till hyran.
Ja, utan er fanns ju inte ens den här publikationen.
Så tack för att ni hänger med och låter mig och kollegorna fortsätta att ge er nyheter, bilder, tankar, reportage, granskningar, funderingar och mycket annat av det vi gillar allra mest.
Ja ni, det var det, 2014 är till ända och nu när ett helt oskrivet 2015 står för dörren kan jag bara konstatera att satan i gatan vad fort tiden går.
Just i dag är det åtta år sedan jag träffade sambo Ursula på Statt och mitt stundom rätt unkna ungkarlsliv i ett nafs förbyttes till en kärleksfull tvåsamhet som fortfarande står sig stark.
Vi firar jubileet med middag hemma på Stenkvistavägen tillsammans med ett gäng kompisar och går allt som planerat lullar vi ner till Josefs House of Blues för att skåla in det nya året.
Vem vet, vi kanske ses någonstans i nyårsvimlet – och gör vi inte det så ses vi säkert i något annat sammanhang under kommande år.
Tack för i år och gott nytt på er – favoritläsarna!