Men just nu är jag allt lite avundsjuk på grannarna under mig.
Vår hiss ska nämligen bytas ut efter nästan 60 år i tjänst och under hela september är det gå i trapporna som gäller.
När jag ställt in cykeln i förrådet har jag 143 trappsteg upp till dörren min – etthundrafyrtiotre trappsteg – det är ingen lek kan jag säga.
Nu i söndags var det värre än vanligt efter att jag spelat fem matcher i en korpturnering på Ekängen – väl upp i lyan föll jag ihop som en trasa i hallen.
Men jag tillhör trots allt de yngre i huset och kan min 84-åriga granne Siv och ungefär lika gamle Gösta strax under mig klara sig upp och ner borde väl även jag klara det.
Några onödiga utflykter blir det dock inte för min del den närmaste tiden och jag kan skatta mig lycklig att det är min hurtbulle till sambo och inte jag som har tvättstugan i veckan...