Redan vid åttasnåret i lördags morse slog jag upp mina blå och efter någon tiondels sekunds vilsenhet förstod jag att jag var i kolonistugan i Vilsta.
Efter säsongens första natt där ute i Paradiset.
Min kärlek låg tätt bredvid mig och för första gången på rätt länge kände jag mig tillfreds med livet.
Där utanför sken solen från en molnfri himmel och snart satt vi på altan och drack kaffe.
Att en arbetshelg stod för dörren gjorde mig inte ett smack.
Under dagen rördes jag av samtalet med Håkan och Roy och lyssnade till en kul Mona Sahlin innan jag gick ut i solgasset och tog del av den kärlek som nästan gick att ta på bland alla glada människor i och runt Springpride-paraden.
Söndagen ägnades åt EU-val och Kurirenbollen på Årby innan mamma Solveig fick telefongratulationer på sin dag och nu är arbetshelgen överstökad och en hel veckas ledighet vankas för undertecknad.
Tänk så lätt det är att leva ibland.