Till och från händer det att läsare ringer till mig och påtalar tokigheter som händer där ute i verkligheten.
"Du måste skriva om hemvården Lasse – den är ju totalt katastrofal" säger den ene – "Jag har inte råd med nya tänder och nu håller jag på att bli både tandlös och folkskygg – det här måste tas upp i tidningen", säger den andre.
Skriv om oss – vädjar människorna i luren och jag ser givetvis de här samtalen som ett stort förtroende.
Men, jag är ju sportskribent numera och det väldigt svårt att få in dylika samhällsproblem på våra sidor, svarar jag och hänvisar dem vidare till nyhetschefen.
Fast jag brukar allt som oftast tipsa människor att skriva en insändare varpå de alltid säger: Jag kan inte skriva!
Min inställning har alltid varit – kan man prata, kan man skriva och människor som ringer mig är oftast härligt verbala och berättar detaljerat om sina bekymmer.
Och blir det stavfel eller syftningsfel så ser insändarredaktören till att fixa det.
Så skriv ner det du säger på ett papper och vips har du en insändare.
Som kan göra skillnad – både för dig och för andra i liknande situationer.