Det lackar mot jul igen och för undertecknad är det den 58:e i ordningen. Inget konstigt med det, men att det blir min 57:e julafton under samma tak som mamma Solveig och pappa Olle måste betraktas som rätt udda.
Snacka om att vara föräldrarnas pojke.
Min hittills enda föräldrafria jul inföll i slutet av 70-talet då två polare och jag åkte till Playa del Inglés. Före avresan snackade vi om stundande solbränna, bad i havet och alla brudar vi skulle förföra på diskotek och grisfester.
Vi var dock aldrig i närheten.
Det var molnigt och småkallt 14 dagar i sträck, nästan samtliga andra resenärer var i pensionsåldern och vi försökte döva tristessen med att spela spritpoker – vilket innebar att den som förlorade var tvungen att hälla i sig en rejäl grogg på nolltid. Vi var småberusade redan vid elvasnåret på förmiddagarna och ni förstår säkert hur starkt vi längtade hem till de våra.
Jag rankar det fortfarande som min särklassigt sämsta jul någonsin och aldrig i helvete att jag chansar med något dylikt igen.
Så – vi ses på julafton mamma...