Det visade sig att det var alkoholtest på gång.
"Lite lustigt att jag får blåsa för andra gången på kort tid – innan dess var det säkert 20 år sedan", sa jag glatt till poliskvinnan som utförde testet.
"Ja så kan det vara, men du körde lite för fort också", svarade hon.
Det visade sig att de uppmätt min hastighet till 99 kilometer i timmen på en väg där 90 var den högst tillåtna.
"Då blir det böter förstås", undrade jag lite mer surmulet.
"Så är det, men bara 1500 kronor och det är det lägsta man kan få", svarade hon.
Även om man inser att man bara har sig själv att skylla blir man förbannad och åtminstone jag börjar tänka på kioskrånare och andra skitstövlar man läser om och de hån mot brottsoffren deras straff alltid måste betraktas som.
Och så får jag 1500 pix för nio kilometer på en lika öde som utmärkt väg – det finns liksom ingen rim och reson.
Men jo då, jag erkände mitt brott och skrev under ordningsmaktens papper innan jag körde vidare mot Eskilstuna.
Sur som ättika, men strikt laglydigt den här gången.