Skådespelerskan Anita Ekberg gick som bekant bort nyligen. Om hennes bortgång stod det i var och varannan tidning. I en av de rikstäckande tidningarna kallades hon för "Malmöflickan".
Men hon var allt annan än en flicka. Trots att det var länge sedan hon slog igenom i Fellinis film "la Dolce vita" var hon långt ifrån bortglömd i Italien. Sin internationella stjärnstatus hade hon fortfarande kvar och som person var hon en vass diva och hon ogillade ja-sägare.
Men varför kalla henne för flicka? En vän menade att alla stora kvinnor som dör blir just flickor. Och kanske är det sant. För jag tror inte att någon kommer på att kalla finansmannen Peter Wallenberg, som gick bort häromdagen, för "Stockholmspojken". Det känns oerhört förminskande.
I övrigt kan jag varmt rekommendera Multeums fina filmotek över gamla klassiker. Här finns filmer som kan vara svåra att få tag på, bland annat Fellinis "la Strada", Scolas "En alldeles särskild dag" eller Truffauts "De 400 slagen".