Jag ska också köpa en födelsedagspresent till min gudson. När han var lite yngre, kanske fem sex år, var han hemma hos mig en gång och hittade mina smycken. Han blev väldigt förtjust och undrade om han kunde få ett av dem och jag svarade att vi fick fixa något eget till honom.
Sedan var vi och badade. När vi kom ut på gatan igen sa jag att vi skulle gå hem. Då stack han in sin lilla lilla hand i min och utbrast:
– Men Linda, du sa ju att vi skulle köpa guld.
Jag hade inte hjärta att säga nej och vi gick till en butik med väggarna fulla av fejkade smycken. Han plockade ut de smycken som hade flest glittrande stenar och provade inför spegel. Det ena halsbandet var mer extravagant än det andra. Det slutade med att han fick ett guldhalsband med stenprydd berlock. Han var mycket glad över det egna halsbandet och hade på sig det i förskolan framöver.
Nyligen såg jag om skokartongsappellen, som innebär att man skänker en julklapp i en inslagen kartong. Paketen går sedan till dem som inte har råd att köpa julklappar. Tydligen har folk skänkt halvtomma schampoflaskor och ljusstumpar tidigare, vilket låter en smula otroligt, men det är som jag brukar säga, folk är olika.
I år förväntas vi slå rekord i julhandeln igen. Vi förväntas köpa för 1 400 kronor mer än en vanlig månad. I min skokartong till ett barn ska jag lägga något som glittrar.