Såg ett nyhetsinslag om en liten ponny som hälsade på ett äldreboende. Den lilla hästen valsade in på äldreboendet som i övrigt brukar "bjuda" in djur till hemmet. De äldre fick klappa, känna och krama.
De flesta mår bra av lite beröring från en varm kropp. Visst, är det väl så. Man jag tror också att vi mår bra av lite avbrott i en ofta välinrutad tillvaro, som när en oväntad gäst kommer på besök.
Det oförutsägbara i sig är lockade eftersom det samtidigt är ett löfte om någonting annat. Jag fick exempelvis ett tips om ett par som bjuder hem okända på middag. De tar emot max nio personer och bjuder på en meny bestående av fyra till fem rätter. Tänk vilka samtal som kan uppstå. Tänk också vilka nötter som kanske också bokat in sig på middagen.
Hur som helst blir det inte tråkigt. Och det i sig kanske skulle bli ett nytt motto. Att aldrig, inte till något pris, ha en tråkig dag.