Det finns någonting med löpning som är helt underbart. Efter detta, mitt konstaterande, är det lätt att tro att jag är en bra sprinter, att jag springer med lätthet. Så är inte alls fallet. Faktum är att jag ska åka till Portugal i helgen och springa 16 kilometer, och jag har knappt övat.
Men i helgen träffade jag en av mina väldigt gamla vänner S. Hon började springa barfota för två tre år sedan och nu använder hon bara barfotaskor. Ibland går hon också helt barfota. Hon säger att det har hänt någonting sedan hon slutade att använda skor, hon känner sig mer jordad. Det startade med att hon läste en särskild bok.
Efter vårt möte gick jag hem och började läsa reportageboken "Born to run". Jag kan verkligen rekommendera den. Författaren skriver om häpnadsväckande karaktärer i jakt på tarahumara-folket i en gudsförgäten del av Mexiko. De är enastående långdistanslöpare, de får inga skador och de äter usel kost.
När jag springer i Porto i helgen ska jag tänka på tarahuma-folket, även om jag inte kommer att springa barfota. Oavsett hur mitt lopp går kan jag, apropå böcker, fira prestationen med att det i Porto finns en anrik bokaffär, utsedd till den tredje bästa i världen.