Det är lätt hänt att man blir lite sentimental och efterklok såhär på bemärkelsedagar. Tänker på hur fort tiden går och hur lite av det man trodde att man skulle ha uppnått som man faktiskt lyckats med.
Sån tänker jag inte bli i dag. Åldern är, som man brukar säga, bara en siffra. Och livet är, som jag brukar säga, inte en tävling.
Och faktum är att jag fortfarande får visa legitimation när jag köper snus. En del blir chockade när jag slänger upp ett körkort, som jag faktiskt hunnit förnya en gång.
Kort sagt så är jag i dag en 33-åring som ser ut som 17 men på insidan känner sig som typ 22 (mest bara för att det är mitt turnummer).