Under hela min uppväxt var jag ettrig som en terrier i mina försök att få min käre far att sluta snusa. "Det luktar illa!", skrek jag till pappa varje gång han öppnade den där dosan med lössnus.
Åren gick och mina försök var lönlösa. Så kom den där rejäla prishöjningen för några år sedan. Pappa slog bakut direkt. Slutade tvärt.
Nu kör han med kryddnejlikor under läppen. De ska tydligen pirra på samma sätt som snus. Men de är betydligt billigare och pappa får en hemtrevlig doft av jul runt sig.
Tyvärr har jag själv trillat ner i snusträsket. Av nån outgrundlig anledning. Och jag sitter fast hårt.
Inga prishöjningar i världen biter på mig. Snyft. Kanske skulle det vara bäst om det infördes ett förbud? Lite som det jag skriver om i dagens tidning. Då gäller det rökning och det är de kommunanställda som inte får blossa längre.
Samtidigt verkar det svårt att upprätthålla förbudet. Nikotinet är en stark kompis som man inte blir av med i första taget. Tro mig. Jag vet.