Eftersom jag bor i Stockholm har jag några timmar per dag att slå ihjäl ombord på tåg för att ta mig till jobbet. Ett nöje som kostar mig strax över 3 000 kronor per månad, med dötid som oftast spenderas stirrande ut genom fönster eller stirrande ner på mobilskärm.
Därför tog jag beslutet att bli student igen. Distanskurser på universitet ger mig inte bara något att göra på resan utan ger mig också studentrabatt på pendlingskortet. En "win-win-situation" helt enkelt.
Jag sökte, och kom in. MEN, ja det är ett stort men, för att bli berättigad till den där studentrabatten måste jag studera 75 procent. Tyvärr kom jag bara in på två av kurserna jag sökte och nådde alltså inte upp till den där magiska drömgränsen.
Resultat? Ja, klokare lär jag bli men samtidigt fattigare. Studentlitteratur kostar visst också pengar.