Och jag ser resultatet av era självknäppningar. Och ni kan ju det där. Perfekta leenden, gnistrande ögon, huvuden som ligger i perfekta lutningar.
Det är inte utan att jag känner mig lite kränkt. JAG VILL OCKSÅ KUNNA TA EN BRA SELFIE!
Men när jag försöker händer det något märkligt. Mitt ansikte förvandlas snart till nån päronformad massa. Och när jag ler blir det bara konstlat och inte alls sådär naturligt som jag tänkt mig. Ser jag ens ut sådär? Helt sned och konstig? Min inre bild är bra mycket charmigare... Men hur ska jag lyckas fånga den med en mobiltelefon?!
Jag vrider och vänder på telefonen. Försöker liksom hitta den där vinkeln som funkar. Sedan gäller det att hålla sig så stilla som möjligt medan man, utan att flytta blicken, försöker nudda den där punkten på skärmen som fungerar som avtryckare.
Resultatet blir bara suddigt.
Vissa av er lyckas till och med ta en snygg bild på er själva i spegeln. När jag gör samma sak döljs i princip hela jag av min oproportionerligt stora mobiltelefon.
På modebloggarna ser jag den utvalda klick som går steget längre. Som faktiskt kan ta en helkroppsbild på sig själva. Mina försök landar i nån skev historia med taxkorta ben och jättehuvud.
Som tur är har jag hittat lösningen på mina problem. Jag gör roliga miner. Då ser jag liksom lite charmig ut, utan att verka alltför seriös. Och så verkar det ju som om jag liksom inte bryr mig om det där med selfies...