Mammorna slamrar med disken i köket. Papporna sitter kvar vid det inte av dem avdukade bordet. Varsin öl har de och någon tänder en cigarr, en sån som avnjuts sällan och när det ska vara lite lyxigt.
– Lisa, ska inte du gå in i köket och se om du kan hjälpa till med något?
Cigarrpappan tittar på mig. Och kanske är det en relevant fråga han ställer. Jag är ju den enda snippförsedda personen kvar vid det avdukade bordet.
Jag svarar honom inte. Tänker tyst att han själv skulle kunna resa sig upp och "hjälpa till" med något, som om det som sker i köket ligger helt utanför hans ansvarsområde.
Genom åren har min släkt säkert fått en ganska skev bild av mig, att jag är bekväm och lat till exempel. De har inte förstått att min ovilja att hjälpa till är en sittande, tyst protest mot könsmaktordningen.