Förlåt alla pendlare. Men jag lämnar er nu. Det är inte er det är fel på, det är mig. Jag orkar inte armbåga mig fram på Stockholms överfyllda tunnelbanor för att sätta mig på ett nästintill lika överfyllt tåg till Eskilstuna.
Så jag gör slut. Jag gör slut med stressen. Jag gör slut med förseningarna och tågstoppen. Jag gör slut med den människan som pendlandet förvandlat mig till.
Hädanefter är jag att beteckna som Eskilstunabo. Och satan i gatan vad skönt det är! Solen skiner när jag promenerar till jobbet på morgnarna. Det tar mig några minuter. Jag behöver inte armbåga mig fram, jag behöver inte stressa.
Det känns helt fantastiskt.
Till alla er som fortsätter pendla till och från den här stan vill jag bara säga: Jag är imponerad!