Varje morgon ser jag den – reklamaffischen. Och varje morgon blir jag lika fundersam.
1983 säger ni... Jag försöker att minnas tillbaka till mina benvärmarår. Hade jag våfflat hår? Axelvaddar?
Och min kropp, hur var den 1983? Jag söker lite snabbt på internet.
Tydligen ska jag vid den här tiden precis ha lärt mig abstrakt tänkande. Jag börjar visst också vilja trösta när någon annan gråter. Det är också här jag börjar kunna sätta ihop tvåordsmeningar och börjar kunna peka ut var till exempel näsan sitter.
Jag läser vidare.
Jag hade tydligen ett stort rörelsebehov och min koordination började förfinas. Det var också nu jag tog mina första steg.
Så nej tack, kära reklamaffisch, jag vill inte ha tillbaka kroppen jag hade 1983. Jag var ett år gammal då!