Det är lite lustigt hur livet utvecklar sig.
När jag pluggade i Uppsala var jag helt inriktad på en forskarkarriär – i alla fall till en början.
Men ju längre tid det tog att utbilda och specialisera sig, desto mossigare blev institutionsmiljön och till slut var framtiden bara ett rent ångestpaket.
Men så hände det där som satte allt på sin spets.
Jag fick en dotter och var plötsligt tvungen att ta ansvar, inte bara för mig själv, utan för min underbara lillflicka och hennes mor.
Sagt och gjort. Jag slängde alla forskarplaner genom fönstret och satsade alla kort på att bli journalist.
Eftersom jag hade en universitetsexamen kunde jag ta mig in på en kortare journalistutbildningsvariant som bara tog ett år att slutföra.
Det gick vägen – och plötsligt hade jag fast tjänst på tidningen Folket – i Eskilstuna.
Efter sju år på tidningen började jag känna mig rastlös och i samma veva beslutade Eskilstuna-Kuriren att storsatsa på en ny webbredaktion. Jag fick jobbet och sedan dess har jag haft flera olika arbetsuppgifter på tidningen.
Nu har rastlösheten gjort sig påmind igen och jag är framme vid ett nytt vägskäl. Jag slutar på Kuriren och med journalistiken.
Eskilstuna kommun blir min nya arbetsgivare och kommunikatör den nya titeln.
Tidningstiden i Eskilstuna har varit hur kul som helst, men ombyte förnöjer.
Tack alla ni läsare som jag haft kontakt med genom åren – och tack alla sköna kollegor!
Ajö!