När julisolen är på väg ner bakom grantopparna på andra sidan sjön är det dags att lätta ankar. Någonstans där ute i det mörka vattnet finns storgäddan som gäckat fiskare i åratal. Kanske är det min tur i år?
Draglådan har kompletterats sedan förra sommarens fiasko. Ett försvarligt antal spinnare och vobblers sitter i vassruggarna, eller fast är förankrade i något okänt föremål på botten. Men nu ska allt bli annorlunda. Det är åtminstone det jag tror när det första kastet är gjort och draget seglar fint genom luften och landar med ett stumt plask.
Några timmar och många svordomar senare kan kvällen summeras. Dragsamlingen har decimerats, livslusten är på upphällning och den enda ätbara på durken är en mager abborre. Den stackarn tog förmodligen sig själv av daga när ett glittrande skeddrag passerade förbi.
Det är bara att konstatera att utan yrkesfiskare skulle fisk inte finnas på min meny.