Ni som känner mig vet att jag gillar att vara ute i naturen. Ibland när jag avslutar en kvällsvecka händer det att jag övernattar i skogen på hemvägen.
Här om dagen frågade en kollega mig efter morgonmötet, om jag hade sovit ute på natten?
– Nej svarade jag, inte i natt.
Vid kaffeautomaten frågar nästa person om jag övernattat i skogen?
– Nej, faktiskt inte.
Efter att den tredje arbetskompisen ställt samma fråga, börjar jag fundera på vad jag sänder ut för signaler?
Sådant slutade jag att fundera på, för 15 år sedan, efter att jag lyckats sända ut rätt signaler till min bättre hälft.
Men det var länge sedan.
Jag går in på toaletten och tittar mig i spegeln.
Jag är okammad och har mössfrisyr efter cykelturen in till jobbet, jag är skäggig och har underställ och en skrynklig t-tröja på mig.
Jag förstår ingenting?
Jag ser inte en enda signal, jag ser precis ut som vanligt.