För ungefär ett och ett halvt år sedan debatterade jag och min flickvän om vi verkligen skulle riskera att resa till detta land som vi hade läst så mycket oroande om.
Vi åkte.
Och det var fantastiskt.
Faktum är att Peru blev ett riktigt favoritland och vi siktar på att en dag återvända dit, till landet - och kontinenten - vars folk tog emot oss med öppna armar.
Det sägs att rädsla och oro är missbruk av fantasi. Och jag är efter den där resan vi gjorde beredd att hålla med. Faktum är att jag numera ser på rädsla som en sjukdom. En världsomfattande epidemi som vi egentligen redan från barnsben borde få lära oss att bygga upp ett immunförsvar mot – genom att lära oss skilja på rädsla och faktisk fara.
"Vilken dag mister en människa barnets rätt till trygghet och tröst och förlåt?", undrade Barbro Hörberg i en sång.
Samma dag som vi lär sig oss att vara rädda, tror jag.