Innan vi visste ordet av det satt vi och Hemnet-surfade för skojs skull, och kikade på hus till salu i Strängnäs kommun. De flesta skulle jag aldrig vilja bo i, inte sambon heller. Men några verkade faktiskt intressanta. Visning redan nästa morgon, "ska vi gå?".
Sedan stod vi där, med plastsockor och glansiga broschyrer i näven, i någon annans hem. Vi visste inte vad vi letade efter, men vem vet väl det egentligen? Känslan av förvirring byttes sakta mot ett behagligt kittlande i magen.
I bilen hem bestämde vi oss för att gå på en visning till samma dag. Det andra huset var mer realistiskt i både prisklass och läge, och jag blev lite kär även om sambon var skeptisk. Nu har vi en lista med fler husvisningar att besöka de kommande veckorna. Exakt vad det leder till får vi väl se.