Men måndagsförmiddagen kändes nästan outhärdligt varm. Katterna låg och dåsade i var sitt skuggigt hörn på det svala köksgolvet redan när jag gick till jobbet. Ett pass på gymmet (nästan ensam) på lunchen kändes i efterhand som en dålig idé. Jag eftersvettades i närmare en timme.
Sedan öppnade sig himlen, och med ens blev det lite lättare att andas.
När regndropparna föll kom jag på mig själv med att vilja gå ut och hoppa i vattenpölar, som om jag vore fem år. Redaktionsdörren ställdes på vid gavel, och när jag pratade i mobilen lät jag dropparna träffa mig i pannan.
Nu kan jag tänka mig mer solsken i ett par veckor. Men omväxling förnöjer.