Jag gillar katter. Det är mysigt att ha en varm katt i knät i soffan, de är roliga och söta. Men jag gillar inte kattmat, kattlådor och katthår på kläderna.
Jag gillar inte när svart-vit-fläckiga Torsten absolut ska sova på min huvudkudde, helst på mitt hår så att jag inte kan vända på mig. Eller när lilla Molly vässar klorna på min tjusiga sextiotalsfåtölj.
Men när jag är extra trött på att snubbla över hungriga katter i köket eller busiga katter i vardagsrummet har jag kommit på ett knep.
Fram med en tom flyttkartong eller låda och ställ den på lämpligt ställe, gärna högt upp på en hylla. Innan man vet ordet av det är den bebodd eller rent av befäst. Som en kattborg. Och vips får man vara i fred.
Det löser fortfarande inte problemet med att finfåtöljen har blivit katternas älsklingsklösbräda, men vardagen fungerar lite bättre. I sommar ska jag bygga en ramp från balkongen så att de kan gå ut.