Jag är en riktig glassälskare, en egenskap som jag har ärvt efter min morfar. Han är den äldre herren som lydigt äter av släktkalasens vuxentårtor som det förväntas av honom, men samtidigt kastar trånande blickar mot barnens glasskartong. Efterrätten hos mina morföräldrar är alltid självklar – vaniljglass med bär och en klick grädde.
Jag blir nog aldrig för gammal för att äta glass. Skillnaden märks dock i mängden. Jag insåg för något år sedan att jag inte längre orkar äta en hel dajmstrut utan att må illa. Jag har också blivit lite snobbigare. Pinnglassen i frysdisken vid kassan känns tråkigt och jag vill hellre äta glass från små pittoreska glassfabriker.
Choklad och vanilj är favoritsmakerna, men jag kan sträcka mig till fräscha bärvarianter och nötter. Allra bäst är det förstås när min lillasyster bjuder på sin hemmagjorda citronglass, då är jag i himlen.