Det var jag förstås inte, men jag hade en äcklig nackspärr. Då kände jag mig måttligt sugen på att hiva upp 20-kilosväskan på ryggen och knata 14 mil till.
Trots detta mardrömsliknande utgångsläge blev det en av de mest minnesvärda midsommaraftnar jag haft. Totalt gick vi 20 mil under tio dagar i östra Skottland. Att vi den natten sovit på en golfbana beror på att de inte har någon allemansrätt utan man måste be landägaren om lov för att få resa sitt tält. Ute i obygden visade det sig vara lättare sagt än gjort att hitta någon landägare, eller någon alls för den delen, innan vi kom till just golfbanan.
Dagen slutade hos ett äldre par som bjöd på mat och te, och tog oss på rundtur i byn. Ingen sill och potatis så långt ögat kunde nå, men en fantastisk midsommarafton ändå.