Det här med att vara morgontrött trodde jag skulle gå över efter tonåren. Det har det inte. Tur att jag har ett så roligt jobb att gå till, annars hade det blivit kämpigt. Nu har jag dessutom blivit kvällstrött och har svårt att hålla mig vaken efter elva.
Men hur segt det än känns att gå upp på morgonen är det som att kroppen har lärt sig när klockan ringer. På lördagsmorgnar vaknar jag nämligen exakt samma tid. På minuten. I början kände jag mig snuvad på sovmorgonen, men sedan insåg jag att det innebär att jag kan ligga och dra mig nästan hur länge som helst.