Men häromdagen var det ombytta roller. Det var jag som öppnade dörren och släppte in två kollegor från Evelina-redaktionen i Eskilstuna. De hade kommit hem till mig för att intervjua mig om mitt intresse för gammalt porslin.
Då kan man ju tro att jag, som själv arbetar som journalist, vet precis vad de vill höra och hur jag ska posera på bilderna.
Riktigt så blev det inte.
Jag pratade lite för fort och för mycket, och stackars Eva Marklund hann inte med att anteckna. Mitt leende kändes ovant och stelt när fotografen Niklas Holm skulle plåta.
Efteråt oroade jag mig lite för att jag hade sagt fel, eller gjort något annat tokigt.
Men resultatet blev förstås bra, som det oftast blir, och det var många som läste artikeln i tidningen i fredags, den 31 januari.
Själv har jag lärt mig två saker: hur det känns att sitta på andra sidan anteckningsblocket, och att det inte var så farligt trots allt.