Det finns något som kallas byline. Byline är upphovsmannens namn i anslutning till en text eller bild. Och min förbannelse.
Den här veckan har åsynen av mina första publicerade bylines någonsin, fått mitt bekräftelsebehov att spränga nya gränser. Jag dagdrömmer mig bort. Jag har tagit Neill Armstrongs plats på Apollo 11 och graffitisprejar en gigantisk byline på månens utsida, för världens beskådan.
Hur kan det ge mig så mycket välbehag att se mitt namn på en bit papper? Jag förbannar mig själv för att det är det första jag letar efter i tidningen. Måtte detta vara en övergående fas.
Men vänta nu. Är det inte höjden av narcissism att i mitt livs första krönika avhandla kärleken till mitt namn? Jag vet att jag kommer ångra det beslutet fram till dess att jag öppnar dagens tidning och kvickt letar upp sidan 3. Ögonen på min byline. Ursäkta mig, jag tar en tur till månen igen.