Själv funderar jag på att skapa ett pris framför allt av det skälet att det så ofta delas ut alldeles för många priser långt långt i efterskott.
Folk i allmänhet får nog ingen belöning alls när behovet är som störst. Det är nästan alltid långt efter det att den egentliga konstnärliga karriären är avslutad som det kan komma ett sorts kvitto på att ens insatser rönt en del uppskattning.
Och många gånger hör vi högst troligt aldrig talas om det fantastiskt fina priset som skulle ha tilldelats henne eller honom om det inte vore så olyckligt att de hunnit lämna detta jordeliv innan tidpunkten för prisceremonin hunnit infinna sig.
Hade det inte varit på tok för sent att fråga författaren Robert Graves (1895-1985) om Nobelpriset han aldrig fick så hade man kunnat fråga honom. Han var en av dem som nämndes som en tänkbar kandidat 1962 då John Steinbeck prisades. Å andra sidan hävdade den produktive Graves att Nobelpriset var som en kyss av döden. Ingen författare som någonsin fått priset har efter utmärkelsen någonsin skrivit något av substantiellt värde igen, hävdade Graves.
Men ser man till hur många det är som aldrig hinner belönas så blir man lätt nedstämd.
Jag menar, det kanske är försvarbart ur ekonomisk synvinkel. Men ur konstnärlig vinkel sett är det förstås en katastrof.
Det riktigt risiga är att listan över de organisationer i prisbelönarbranschen som tillämpar devisen: Ju senare desto bättre, är ganska lång.
Allvarligt talat, hur lång tid ska det behöva ta att slå fast att en filmare, författare, konstnär, skådespelare, kompositör, musiker, arkitekt eller uppfinnare gjort något exceptionellt? Måste man alltid avvakta 20-30 år för att undanröja alla tvivel om att det var en engångslyckoträff det som avtäcktes eller gick i tryck för relativt länge sedan?
Som jag ser saken är det snudd på bara Povel Ramels Karamelodiktstipendiet som delar ut priser till folk i nästan alla åldrar – från 20 och 30 också. Bland de belönade finns också representanter från både sång- och musikbranschen, som författare, regissörer, skådespelare eller stå-uppare. Och eftersom priset numera är på 30 000 kronor så stämmer det som instiftaren påstod och en gång slog fast att pristagaren blir ekonomiskt oberoende... för resten av den dagen.
På Povels födelsedag, 1 juni, delas årets pris ut. Värt att hålla ett öga på. Blir det en hon eller han? En lovande ung begåvning eller en etablerad gammal ringräv, eller något ganska exakt mitt emellan, kan det möjligen vara Stefan Sundströms år i år?