Ja, på söndag är det en internationell fredsdag utlyst och för att fira den går en grupp arrangörer ut med uppmaningen: Tig en minut för freden, eller om det var en något så när samordnad tyst minut för freden. Någotdera.
Och får jag tänka rätt på saken så kan jag förstå tanken. Till en viss del i alla fall.
Säger du inget, kan inget missförstånd uppstå. Om du inte har oturen att råka på en människa som tar tystnad som den värsta tänkbara provokationen.
Men hur tänker man annars?
Tig och lid, brukar det heta de sista milen i Vasaloppet. Eller: Tänk på vad du säger innan du öppnar flabben, heter det nästan överallt annars.
Kanske är tidpunkten vald med omsorg eftersom kanske fler med mig är lite extra trött på allt bjäbb och käbbel så här efter valet?
Men om man tänker efter på allvar så borde det förstås vara tvärtom. I stället för att ha en dag om året då vi hyllar världsfreden, så kan vi väl införa en dag då alla har chansen att dra i strid för sina frågor. Och sedan bara avfärda alla försök till skärmytslingar med orden:
Nu tar vi och stillar ned oss lite grand. Det är inte 1 januari i dag. Vill du bråka får du passa på att göra det på den dagen.
Allt bråk utanför 1 januari, som brukar vara föredömligt kort och egentligen bara består av rekreation och backhoppning från Garmisch Partenkirchen, belönas med dryga böter
Och nu tycker jag att vi alla tar och stämmer upp vår ljudligaste stämma i allsången; "Det ska va gött att leva, annars kan det kvitta..."
Det måste förstås ske nu. På söndag ska det ju vara tyst.