För många rycker skolstarten allt närmare.
Och visst är väl det väldigt tidigt.
Jag har ett par tydliga minnen från mitt allra första möte med de som skulle bli mina tidigaste och bästa kompisar, och jag träffar dem gärna än i dag. Jag tror till och med att vi gör det utan att skruva besvärat på oss. Men jag har inget minne av att vi startade skolan i mitten av augusti.
Inte ens i gymnasiet när stressen långsamt skruvades upp av en del lärare - de var tack och lov i minoritet, men ändå.
Är det någon marknadsanpassad idé född i galen tunna att ingen ska behöva besväras av för lång ledighet? Allra minst skolbarnen?
I stället för att med avund titta på dem som är lediga i tio veckor borde vi alla nicka gillande och resonera utifrån utgångspunkten; Vem måste jag tala allvar med för att få tio veckors ledighet?