Men nu är jag i ett läge där jag likt Karl Oskar i Vilhelm Mobergs Utvandrarna bara måste få yttra orden: Jag tyar icke längre… * vi måste få ett stopp på den audiologiska terrorn nu.
Vem är det som väljer musiken på gymmen? Är det programmerat på något sätt? Är det någon som hatar alla människor eller bara alla människor över 20?
Jag vet att adjektiv som grym inte har samma betydelse för mig som för folk som en 20-åring som vill berömma någon för den inspirerade matbjudningen eller för den allmänna goda smaken. För mig är en grym handling något som en åklagare borde titta närmare på.
Helst av allt skulle jag vilja göra entré på gymmet och märka hur någon lite omärkligt tonar ned bandet, disken eller USB-minnet med allt det där infantila technotramset och ersätter det med lite Bob Dylan, Eva Dahlgren, Willie Nelson, Boz Scaggs, Stevie Winwood, Richard Lindgren eller Django Reinhardt. Men jag kan väl förstå att det på gymmen finns folk under 40 också.
Men det finns ju musik som håller över alla generationsgränser. Var är alla låtar med Tom Petty, Steve Earle, David Bowie, Peter Green, Eric Clapton eller Joe Bonamassa. Eller om man nu vill ha ett kvinnligt tema med Beth Hart, Dolly Parton, Polarprisvinnaren Emmylou Harris, Sheryl Crow eller Pat Benatar.
Eller grupperna med Led Zeppelin, Talking Heads eller Dire Straits, eller gamla godingar med Stones, Beatles, Cream, Kinks eller The Who.
Eller om man nu vill ha ett svenskt tema någon vecka med sång av Mikael Wiehe, Håkan Hellström, Stefan Sundström, Ulf Lundell, Laleh Pourkarim eller Oscar Danielson.
Vad som helst, ge lite riktig musik en chans.
*Karl Oskar skulle aldrig drömma om att klaga för egen räkning. Det vet jag att du vet också. Han använde orden för att påtala att hans hustru Kristina icke tyade mera ombord på skeppet som förde dem till det nya landet. Hon var på väg att bloa ihjäl.