Visserligen kan kanske 84 dagar ses som ohyggligt lång tid. Men om tiden går så fort som den brukar så lär det bara svischa till så står vi där och funderar på om vi har allt som krävs för att få till en så fullkomlig jul som möjligt.
Få se här; sill, potatis, köttfärs till köttbullarna, bröd till dopp i grytan, risgrynen till tomtegröten, julklappar...
Och ska man ha en chans att sitta ganska nöjd så krävs en lösning där raiden sker i god tid innan dopparedagen.
Å andra sidan ska man kanske inte plåga alla de närmaste, som inte är en anhängare av samma idé, med för många inlägg i stil med: I år måste jag säga att jag är extremt nöjd med julklapparna ni kan se fram emot att försiktigt öppna om ett par, tre veckor…
Det är inte alls säkert att vare sig mening eller julklapp faller i helt god jord.
Fast håll med om att mycket spänning nu ligger i att se när den första presenten, som vinner titeln årets julklapp, anländer som inte är fullt så konkret materialistisk, och egentligen bara konstruerad för att tillfredsställa behovet hos en person, eller högst ett par. Vad har vi för glädje av bakmaskiner, råsaftscentrifuger, spikmattor, ljudböcker och aktivitetsarmband när vi på fullaste allvar fortfarande har uppenbara bekymmer med att sträcka ut en hjälpande hand till medmänniskor i nöd och inte mer än sporadiskt får till den där nödvändiga kursändringen för att rädda miljön?
"Hela Sverige skramlar" är självklart en kampanj som absolut aspirerar på titeln årets tidigaste och godaste julklapp. Men det behövs mycket mer.
Kan inte årets julklapp bli en devis i stil med: Fråga icke vad jorden kan göra för dig utan vad du kan göra för mänsklighetens möjligheter till överlevnad.