En alldeles vanlig människa? Varken på tok för grubblig eller på tok för lojt och ytligt avslappnad?
Jag skulle aldrig tordas påstå något sådant. Vässa inte insändarpennan riktigt allra redan.
För min personliga del är jag glad om jag får ihop 70 rediga tankar per dag. Och då talar vi en bra dag, där jag och det autonoma nervsystemet inte är alltför illa på kollisionskurs.
Inte räknas väl de tankarna som skulle kunna formuleras som att jag nu tar och försöker placera den andra foten framför den första, och igen, och igen..?
Jag menar, förhoppningsvis handlar det om 70 000 kreativa lösningar på många bekymmer som i alltför långa tider legat där och skavt och irriterat och som länge sett ut att stranda som ett av de hopplösa projekten där ekvationerna helt enkelt inte går ihop. Alldeles oavsett vilken ny vinkel man försöker spåra.
Men man kanske kan köpa ett diskret pannband, som kanske matchar det där armbandet som håller ordning på om du måste ge dig i väg och motionera eller om du rent av motionerat tillräckligt för den här dagen, som håller koll på frekvensen med funderingar.
Kan man kanske skaffa ett band som sorterar bort en del återkommande tankar, som man egentligen aldrig bett att få sällskap av?
Som de där riktigt sura beskeden om att favoritlaget oväntat åkt på en rejäl överhalning i senaste hemmamötet mot gud-vet-vilket-farmargäng. Helt plötsligt är man att likna vid en guldfisk och tycker bara att alla sorger och bedrövelser max kan sörjas i en och en halv sekund. Som allra längst.
Men som gärna medverkar positivt till att konservera den där härliga känslan som man ibland får chansen att förnimma när allt bara faller på helt rätt plats, och den enda känslan inombords skriker ut att nu tar vi och löser alla problem på en och samma gång.
Vore inte det något för vetenskapen att plocka fram en prototyp på?