Det tar emot lite grand att navigera så långt borta från hedersordet överraskande som man bara kan komma.
Men en krönika som går i tryck samma dag som årets stora inventering av fåglar vid vinterborden startar. Den är förstås självklar.
Visserligen bor det ingen riktigt stor spänning i det hela. Det slutar nästan ständigt likadant.
Det slutar med att talgoxen utropas som landets talrikaste gäst, men det är ändå lite intressant att se det hela i siffror, och variationerna om man jämför de skilda landsdelarna är ganska stor. Och hur många blir det som deltar i år? Blir det fler än i fjol?
Just i fjol var det faktiskt pilfinken som var den allra vanligaste gästen vid matborden i Eskilstuna och även i Uppsala, och den trenden tror många ornitologer ska hålla i sig. Pilfinken väntas inom några år kunna utmana talgoxen på allvar utslaget över hela landet.
I övriga delar av Sörmland är det talgoxen som är nummer ett. Utom i Katrineholm där det i fjol blev oavgjort mellan talgoxen och gulsparven.
Statistik i all ära; det viktigaste är förstås att försöka göra en insats för dem som kan behöva en utsträckt hand. Det är mitt i vintern, snön täcker i alla fall just nu markerna, och det är normalt sett väldigt kallt. Små varelser kan behöva hjälp att hitta just den föda som ger energi nog att överleva årstiden.
Det gäller väl egentligen inte bara våra bevingade vänner.
Det bor hur som helst en sällsam känsla i att se de här ljuvliga varelserna med steglits och stjärtmes i spetsen. Den sistnämnda är inte så räddare än att den lugnt slår sig ned och låter sig väl smaka även om jag står en halvmeter från den och fyller på en annan automat samtidigt. Och tänk om just det här året kan bli det första där jag kan få se en stenknäck gå ned för landning..?