Här smyger sig en fråga in direkt; Kan man reklamera det hela om man nu tycker att vädret var under all kritik?
Ledigheten var välbehövlig och tillräckligt lång för att jag faktiskt kom att landa i det där skonsammare, lägre tempot med mycket kontemplerande. Och vädret var helt okej.
Ingen hetta typ den sommaren 1955, som jag bara hört vittnesmål om, och inte heller lika de somrarna 1975 och 1976 som jag minns väldigt tydligt själv.
Vid vädret var helt okej rycker en del människor till en aning, de flesta lite omärkligt.
Det verkar som om en halv provokation bosatt sig i just detta att någon prickar in ett perfekt sommarväder, när de egentligen förtjänar en ledighet under precis den perioden då lågtrycken avlöser varandra.
Speciellt om de rent av hade exakt samma fantastiska tur under förra semestern och upphöjt till tre om de haft idel högtryck flera semestrar i rad.
Som om allt står och faller med vädret, som om någon sann nordbo skulle stå ut med 30 grader i skuggan flera veckor i rad.
Det fina i kråksången är att det bara inträffar någon gång då och då att man får uppleva de där tropiska väderfenomenen som gör att man kan vistas utomhus i bara shorts och tunt linne och knappt det.
Men jag håller fast vid att det är märkligt vad provocerande en del tycker att det är med ihärdigt bra väder.
En gammal god vän till mig på min allra första arbetsplats retade halvt gallfeber på många i sin omgivning.
Varje gång han återkom efter en kortare eller längre ledighet fick han nästan lägga in en skriftlig rapport på var han befunnit sig och när, och flera höll relativt god span på väderutsikterna för Mälaren och de trakter han gärna uppehöll sig på.
– Men för helvete Björsa, kved många av hans jobbarkompisar i kör. Alla vi andra har haft ett riktigt skitväder hela sommaren, har du bara haft solsken på sjön?
– Ja, faktiskt, det är nästan alltid underbart väder på sjön... och såg det lite grått ut på morgonen så lättade vi ankar och uppsökte en ny plats med solsken...
Det glittrade alltid i hans ögon när han avslutade samtalet och manade alla att delta i morgonens allsång och såg jag då själv väldigt nyrmornad, eller rent av trött, ut så kunde det mycket väl bli en klassiker i repris:
Sov lilla Totte...