I morgon presenterar Sveriges Radio vilka som ska stå som värdar för det slitstarka "Sommar".
Det levande beviset på att allt faktiskt inte måste förändras. I alla fall inte hela tiden.
"Sommar" med snart 55-åriga traditioner, är påfallande ofta radio när den är som bäst. Och så är det också en gigant som Tage Danielsson som står bakom idén.
"Sommar" är personligt, det är skratt, gråt och andäktigt lyssnande. Och påfallande ofta väldigt inspirerande. Men det kan förstås också vara irriterande, upprörande eller till och med skandalöst, om mikrofonen ockuperas av en virrpanna som inget av värde har att yttra.
Men det är alltid väldigt intressant att se vilka som får förtroendet att göra ett sommarprogram, och många gånger blir man totalt överrumplad från komplett oväntat håll.
Om jag tillåts önska mig ett par sommarvärdar så här på tröskeln till tillkännagivandet, så vill jag i år höra Gudrun Schyman få chansen att tala utan att bli avbruten och tippar att det då inte behövs så mycket musik. Här kan vi spara STIM-pengar. Jag vill också höra Pernilla Andersson, som är så enormt uppfriskande kaxig. Och så vill jag höra Laleh. Bara för att.
Men jag skulle också vilja höra Leif GW Persson, Kjell Alinge och så vill jag höra Henrik Dorsin igen.